• Den där Paulus är lite störig ibland ändå. Bibel-Paulus alltså. Jag har läst ur breven den senaste tiden vilket innebär mycket Paulus, och jag kommer på mig själv med att störa mig på diverse småsaker. Kan bero på att jag har varit på pms-humör, eller så är han helt enkelt lite störig.

  • Det här med att räkna får för att somna, funkar det för någon egentligen?

  • De senaste tre åren (räknat med i år) har jag firat jul på tre olika kontinenter. Livet va.

  • Vi har nu varit här i tre månader. Halvtid. Vi har lika lång tid kvar som vi redan varit här. Jag pendlar mellan att tycka att det är oerhört lite, och att tycka att det känns som en oändlighet.

  • Jag måste sluta kalla byxor för ”pants” här. I Zambia pratar man ju brittisk engelska (pga har varit brittisk koloni) och då är det ordet ”trousers” som gäller. Som den före detta USA-bo jag är säger jag ofta pants, vilket kan leda till missförstånd då pants betyder underkläder på brittiska. Zambierna tror att jag är knäpp när jag har lagat deras byxor och säger att ”I finished your pants”.

  • Fjärilar är ju egentligen bara malar i festkläder.

 

Idag har jag varit en zambisk jordbrukare. Klockan sju följde jag och Linda med Anna Sumabanga till familjens fält. Vi skulle få vara med och odla majs! Eller maize som de skulle säga. Dagen till ära hade de fått låna två kor, annars gör de allt för hand. Inga stora, fancy maskiner här inte. Så när korna hade plöjt en fåra i jorden var det vår uppgift att gå efter och strö majsfrön och gödningsmedel (som också såg ut som något sorts frö). Först fick jag strö ut majsfrön, men det var jag tydligen inte tillräckligt snabb med så då fick jag gödningsmedlet istället. Då fick jag revansch, för Avara sa då till mig att ”you do it like a professional”. Hörde ni det? Jag är alltså proffs på att strö ut zambiskt gödningsmedel. Det är inte alla som kan skriva det på sitt cv. Och för att jag ändå var en sorts bonde idag så skaffade jag mig givetvis en charmig bonnabränna. Ska det va så ska det va.

Och inte var arbetsdagen slut efter de timmarna i solen, på eftermiddagen var det som vanligt dags för sömnadsworkshop. Nu är alla skjortor klara! Bara lite knappar som ska sys i, sen är det byxor och kjolar som gäller. För att fira att det svåraste var klart bjöd Linda på kanelbullar. Mycket uppskattat! Snart börjar nog Zambia att anamma fika-kulturen här också.

 
 

I fredags upplyste Linda mig om att denna helg är den sista fram tills den trettonde januari som det bara är vi två. Det vankas nämligen besök i dagarna. Nästa vecka kommer Lindas pojkvän, följd av två av deras vänner, och strax efter att de har åkt hem kommer Lindas familj. När vi då insåg detta tog vi oss en funderare på hur vi bäst kunde spendera denna helg. Vi kom fram till att vi ska nog göra absolut inget speciellt alls, inget utöver det vanliga, utan bara vara hemma i Mpongwe och göra det vi brukar. För när vi har besök lär vi ju vilja göra lite mer, visa dem Zambia.

Så hur spenderas en helt vanlig, fenomenal helg? Sova så länge vi kan, äta pannkaksfrukost och futenboa, strosa runt på marknaden, sy lite, fika på uteplatsen, titta på Greys Anatomy och hänga i kyrkan. Vi har också passat på att baka bullar för att fira att det är första advent. Vi har fixat en liten adventsljusstake bestående av fyra doftljus. Jag menar, jordgubbe och smultron är väl ändå dofter som framkallar julkänslor om något? Inte? Nähänä, vi försökte i alla fall.. Om inte doftljusen får oss att känna julkänslor kanske det svalare vädret som kommit tack vare regnsäsong får oss att göra det. Igår var det otroliga 28 plusgrader, riktigt svalt och skönt. Jodå, julen kommer nog hit också, om än lite annorlunda än i Sverige.

Mpongwe, fortfarande ganska soligt mellan regnskurarna
På gatan där vi bor
 

Hälsningar från Boss Bee, Beat, Bertha, Beauty, världens långsammaste ninja. Kärt barn har många namn.