Jag tänkte att jag skulle försöka mig på att skriva en liten sammanfattning på min tid i USA, även om det känns svårt att få ner två år i lite text. Men som sagt, vi försöker!
 
Mina två år i USA har, på det stora hela, varit helt fantastiska. Jag hade turen att hamna hos en familj som jag funkade otroligt bra med, jag har fått så många nya, fina vänner, och jag har trivts väldigt bra där vi har bott. I början var väl all inte så självklart, jag kände mig konstant nervös i någon månad eller så, men efter ett tag så kom man in i en slags vardag och man hittade sitt sammanhang och jag började känna att jag passade in. Man skapade sig nya traditioner, både med värdfamiljen och med vännerna.
Jag har utmana mig själv och gjort saker som har varit utanför min bekvämlighetszon, och det har resulterat i att jag har fått resa och uppleva så otroligt mycket! Jag har varit i New York, Hawaii, Grand Canyon, Los Angeles, och Yosemite, för att nämna några platser. Jag har hoppat fallskärm, snorklat med havssköldpaddor, kört genom ett träd, och åkt på otaliga roadtrips. Jag har dansat i San Francisco med mina vänner, vi har hängt i parker, och vi har druckit mängder med kaffe på Starbucks. Och det har också bara varit vardag, med skjuts till skola och aktiviteter, läxhjälp, och körövningar. En blandad kompott med det bästa av allt.
 
Jag tror att de här två åren har varit helt livsnödvändiga för mig. Jag känner att jag har vuxit otroligt mycket, och blivit både mer självsäker och självständig. Jag har hittat tillbaka till mig själv och upptäckt mer av vem jag vill vara, och det känns så himla fint.
 
Jag tror att detta får bli det sista inlägget på den här bloggen. Kanske att jag startar upp något nytt, men nu tänker jag bara ha en lugn och ledig sommar, och försöka landa i att jag är tillbaka i Sverige igen.
 
 
 
Ja, vilken dag, vilken dag! Började med att gå upp supertidigt för att få skjuts av Jennifer till Atlantas flygplats, och nu är jag i San Francisco och ska strax försöka sova på hostelet efter en lång dag.
Fick säga ett ordentligt hejdå till tjejerna igårkväll. Gav dom deras avskedspresenter och umgicks och åt hamburgare. Det var fint. Så konstigt att det var sista gången, att allt är över liksom. Kan inte riktigt ta in det.
Men trots att känslorna är överallt just nu så är jag ändå glad över att få spendera mina sista dagar i USA här i SF. Imorgon åker jag till Pleasanton en sväng för att bland annat besöka min bank och luncha med Rosanna och Anna. Blir nog kanon!
Nu säger jag godnatt, vi hörs när vi hörs!
 
So Long!



Livet just nu. Så mycket "sista gången", så känslorna är lite överallt.