När man har varit ute ett par timmar, kommer hem igen och barnen rusar mot en, kramar en och utbrister "Bee, I love you!".
Alltså, åh. Då känner man att man faktiskt betyder något.

Häromdagen var jag och Abbie i lekparken närmast vårat hus, då såg det ut såhär.
 
 

Hejhopp!
Här sitter jag och dricker iskaffe och mumsar på Junior Mints (mitt favoritgodis här, smakar som after eight). Kom hem från gudstjänsten för en stund sedan. Var så nervös innan, men så tänkte jag att om jag kunde sätta mig på ett flygplan själv och flytta in hos en familj jag aldrig träffat så ska jag väl kunna gå till en ny kyrka. Då kändes det inte så farligt. Perspektiv..
Iallafall, tyckte det kändes väldigt bra, härlig lovsång och bra predikan som var lätt att förstå. Efter mötet kunde man, om man var ny, gå och få lite mer info och så. Det kändes fint. Fick en liten infofolder och också ett presentkort på en gratis kaffe i deras café. Så, ja, nu måste jag tillbaka, för att få min gratis kaffe om inte annat, hehe..
Nä men, det känns som en kyrka att komma tillbaka till helt enkelt. Och dom har smågrupper som man kan gå med i, och det är jag pepp på att göra. Jättebra sätt att träffa nya vänner som delar ens tro och så.
BRA START PÅ SÖNDAGEN JU!