Vaknade upp idag utan en tanke på valet som skett i USA i natt. Traskar bort till grannen för att lämna tillbaka en glasskartong och prata en stund. Något av det första hon säger är att hon känner sig så nedslagen över att Trump vann valet.

Vänta.. va? Vann han? På riktigt?

Jag tror det är ett skämt. Flera gånger under valperioden har jag blivit ledsen och upprörd över Trumps uttalanden, hur sexistiska, rasistiska och homofoba de har varit. Men jag hade aldrig en tanke på att han faktiskt kunde vinna, så galen kan väl världen ändå inte vara. Fast det kan den tydligen.

Klumpen i magen har växt sig större under dagen och jag går och lägger mig med ett tungt hjärta. Och då befinner jag mig på andra sidan jorden, i en liten by i Zambia. Jag kan inte ens föreställa mig hur mina vänner i USA känner sig. De, som nästan alla antingen är kvinnor, hbtq, av utländsk bakgrund. Hur tunga är inte deras hjärtan idag. Jag har funderat på vad jag vill säga till dem, men ingenting känns tillräckligt. Det enda jag kan säga är att jag känner med dem, och att de inte är ensamma. För jag tror att vi är många människor från hela världen som är på deras sida.

Jag tror att ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.

//
I woke up today without a thought of the elections in the US. Went over to the neighbor to return a few borrowed things and have a little chat. One of the first things she says is that she is feeling really sad about Trump winning the election.

Wait.. what? He won? Seriously?

I thought it was a joke. I have, so many times, been upset about Trumps speeches, how sexist, racist and homophobic they’ve been. But I never thought he could actually win, the world can’t be that messed up. But apparently it can.

Tonight I am going to bed with a heavy heart. Me, who is living on the other side of the atlantic, in a small zambian village. I can’t even imagine how my friends in the states feel. They, almost all of them either women, lqbtq, people of color. How heavy aren’t their hearts today. I’ve been thinking about what I would like to say to them, but nothing seems to be good enough. The only thing I can say is that I feel with you, and you are not alone. Because I believe that we are many people from all over the world that are on your side.

I believe that the light shines in the darkness, and the darkness has not overcome it.

1 kommentarer

Anonym

10 Nov 2016 18:26

Hej Bea,
Det är många som känner som du!
Hur kunde det bli så här!
Förhoppningsvis finns det starka personer i gruppen runt honom som kan hålla tillbaka....., förhoppningsvis.

Kommentera

Publiceras ej