Jaha hörrni, nu var det ett tag sedan jag skrev något om livet i Mpongwe. Vad har vi egentligen gjort sen sist jag skrev? Jag har jobbat på med sömnadsworkshopen, i två veckor har det bara varit jag och de sex zambiska kvinnorna jag jobbar med. Ann, den brittiska missionären, har varit bortrest, men det har funkat hur bra som helst ändå. Kvinnorna har haft fullt upp med att sy skjortor, jag har haft fullt upp med att klippa ut mönsterdelar, fixa med symaskiner som ibland krånglar, och förbereda kaffe och te för den obligatoriska fikapausen. Det är förresten en annan sak vi har gjort en hel del, fikat. Linda har gjort banankaka som vi har bjudit på, och vi har fått lära våra jobbarkompisar om det eminenta konceptet fika. Jag tror att det har varit uppskattat. Det finns väl ingenstans där det inte är uppskattat att ta en paus för att dricka kaffe och äta banankaka? Näe, tänkte väl det.

 Hard work i syrummet

Vi har fått medverka på några ungdomssamlingar också, varav en av dem var helt och hållet vårt ansvar. Vi sjöng sånger på svenska, lekte lekar, delade hälsningar från Sverige, och Linda höll en liten predikan. Jag skulle säga att det var en lyckad ungdomssamling. Och även om man inte skulle ha ansvaret för samlingen så betyder inte det att man inte behöver medverka på något sätt. Senaste gången blev jag ombedd att berätta om hur jag kom till tro. Så då fick jag helt enkelt berätta mitt vittnesbörd. Jag var ändå ganska glad att det var det jag fick göra, och att jag inte blev ombedd att sjunga eller dansa som några andra.

 Kyrkan i Mpongwe, där vi hänger mest av tiden under söndagarna

När vi inte jobbar eller hänger i kyrkan så händer det en hel del annat. Vi hänger med våra nya vänner, håller i små geografilektioner, får se hur det går till när man dödar en orm, får en vattentank installerad (vilket betyder att vi nu alltid har vatten, något som kommit och gått lite som det vill innan) och får samtidigt se hur Steve trampar igenom taket, Linda har fått håret flätat som en äkta zambier och jag har gjort pannkakor på gasspisen när det har varit strömavbrott.

 Hur många människor krävs för att döda en orm i Zambia?

 Linda förvandlas till zambier

 Pannkaksfix en lördagsmorgon

Ja, livet i Zambia är ändå ganska bra. Särskilt när man kan sitta på uteplatsen och äta en futenboa och dricka en kall läsk. Höjden av vardagslyx skulle jag vilja påstå.

Futenboa och läsk med en dalahäst. Då lever man.

Kommentera

Publiceras ej