I måndagskväll knackade Avara Sumabanga (s:et uttalas sh), sjukhuspastorn, på vår dörr och bjöd hem oss på middag hos hans familj på fredag. Ja, vad roligt, vi kommer absolut blev vårt svar. Så gick veckan och fredagen kom och det närmade sig kväll och bestämd tid. Vi traskade bort mot deras hem och sa till varandra att det här kan bli lite hur som helst. Det hade gått ett par dagar, de kanske hade glömt att vi ska komma? Det här med framförhållning är ju inte zambiers starka sida. De kanske inte ens är hemma.


Utanför familjens hem, där matlagningen ägde rum

Så kom vi fram till deras hus, och nog tyckte vi att det var lite för lite aktivitet och människor där. Men dörren stod öppen i alla fall, så vi hojtade lite och möttes av en av döttrarna. Avara och Lilian (hans fru, också en av kvinnorna i sygruppen) var inte hemma än, men det verkade som att vi var väntade. Hon bjöd in oss och vi satte oss i en soffa, småpratade lite och tittade på tv:n som stod på. 45 minuter efter bestämd tid kommer Lilian hem och säger ”åh, ni är redan här!”. Att vara 45 minuter sen är alltså att vara tidig, bra att veta.
När Lilian har anlänt kan matlagningen börja. Nshima ska kokas, grönsaker ska hackas och blandas, och kycklingen ska plockas på fjädrar och styckas. Linda får stycka kyckling medans jag får den lite mer angenäma uppgiften att hacka grönsaker och hjälpa till med nshiman. Matlagningen, som sker utanför huset, börjar när det fortfarande är ljust och håller på en bra stund efter att mörkret kommit. Vi hjälper till så gott vi kan samtidigt som vi pratar och skrattar och lyssnar på lovsång. När allt är klart går vi in och sätter oss och äter av all den goda maten. När vi är proppmätta och inte tror att vi kan få i oss något mer ställs det fram te och kakor. Vi trycker alltså i oss lite till, och får lära familjen Sumabanga vad begreppet matkoma innebär. Efter flera timmar av matlagning, ätande och härligt umgänge tackar vi för oss och börjar gå (rulla) hemåt igen. Mätta och lyckliga. Familjen Sumabanga alltså, de är så fantastiskt härliga!


Spännande när Lilian plockar kycklingen på fjädrar

Linda på g med att styckaen kyckling. Med Lilians hjälp förstås.
 
Jag hjälper till att röra om i nshiman. Det var tungt. Att jag har klena armar hjälpte inte precis.
 
 

1 kommentarer

morfar

07 Nov 2016 15:39

Hej Bea det är kul att följa dina äventyr i det nya landet. Hoppas du inte stannar kvar för länge.
Vi håller på och planerar en föreläsningsturne för dig på småländska höglandet. Vi har fått snö och några grader kallt. Jag förstår att du längtar till detta klimat från den olidliga värmen i Afrika.
Mormor hälsar.

Kommentera

Publiceras ej