Oktober är känd som suicide month här i Zambia. Det är över 40 grader varmt nästan varje dag. Orimligt varmt om ni frågar mig. Så när jag och Linda blev erbjudna att följa med Steve och Ann till Nsobe och få möjlighet till att svalka ner oss i en pool var vi inte sena med att tacka ja. Nsobe är en så kallad game park där man kan åka runt och titta på djur om man vill. Som ett mini-safari. Så lördag morgon åkte vi iväg och spenderade sedan merparten av dagen där. Åt frukost vid en sjö, åkte runt och tittade på impalas och zebror (och en åsna som tydligen anslutit sig till zebrorna), svalkade oss i den gröna poolen och åt glass. Och så blev vi fotograferade av diverse zambier som tydligen tyckte att två unga mzungos är mycket mer intressant än zebror. Det här med att vara vit i Zambia, det har sina konstiga stunder. Ofta får vi mer uppmärksamhet än vi känner att vi förtjänar.

Hur som haver, vi hade en finfin dag och var nöjda när vi åkte hemåt igen. Ibland är det skönt att komma iväg lite och bara vara turist ändå.

Frukostplatsen
 
Några zebror, följda av en åsna. Hur normalt som helst.
 
Nsobe alltså, trevligt ställe att hänga på
 

Jaha, vad har jag egentligen gjort den senaste veckan, efter att ha piggnat till från Mpindi-resan? Både jag och Linda har lyckats få våra tillfälliga arbetstillstånd efter över en månads väntan, vi har blivit bjudna på middag hos både mzungos och zambier, gått på marknad och kollat på tyger och ätit futenboa, hittat barn i vårat guava-träd, fikat en hel del och sytt ännu mer. Jag jobbar med sömnadsworkshopen fyra eftermiddagar i veckan (inte alltför sällan vissa förmiddagar också), det roligaste jag får göra med här. Vi har fullt upp med att sy skjortor för tillfället. Kvinnorna syr, jag visar hur man gör och klipper ut mönsterdelarna. Vi har givetvis en liten fikapaus också, något vi ofta får tjata på kvinnorna att faktiskt ta. De vill helst bara sy verkar det som. Men det ser jag som något otroligt positivt, att de tycker det är så roligt att inte ens kaffe kan få dem att sluta. Fantastiskt ändå.

Det är ett barn i vårat guava-träd!

Denna helg har varit extra lång, då måndagen var Independence Day, firandet av Zambias självständighet. Lördagen spenderades med att sova länge, möblera om, gå på marknad, baka banankaka och fika med Mirjam. Mirjam är i vår ålder och jobbar på förskolan. Vi fikade och pratade i flera timmar. Det var finfint. Söndagen är kyrkdag, först gudstjänst på morgonen och så ungdomsmöte på eftermiddagen. Under gudstjänsten här har de något som kallas offergång när det är dags för kollekt, alltså att alla får gå fram längs mittgången och lämna sin gåva i en stor korg. Precis innan vi skulle gå offergång blir jag och Linda tillfrågade om någon av oss skulle kunna tänka sig att be för kollekten efter offergången, alltså om en sådär fem minuter. Framförhållning är inte riktigt en grej här. Jag säger ett tveksamt ja, så efter offergången blir jag framkallad och får be på engelska inför hela församlingen. Lite nervöst, ja, men så påminde jag mig själv om att jag pratar ju bara med Jesus, det har jag gjort förut, det kan jag ju! Och det kunde jag, nemas problemas. Senare på eftermiddagen, under ungdomsmötet, blir jag och Linda tillfrågade om vi kan ta hand om ungdomsmötet om två veckor. Eller ja, kanske inte så mycket tillfrågade som tillsagda. Men med två veckor till godo ska vi nog klara av det!

Independence Day firades tillsammans med Mirjam. Det var sagt att det skulle börja vid åtta på morgonen, men eftersom vi vet hur zambisk tid fungerar gick vi inte till platsen för firandet förräns vid nio. Då var vi ändå först på plats. Två timmar senare, klockan elva, satte det äntligen igång. Det var parad och orkester, Freedom Fighters (ett gäng äldre människor som varit med under självständighetskampen) hade en liten teateruppvisning om kampen, Miss Independence skulle utses och vi fick se en hel del afrikansk dans. Dansen var absolut det roligaste att se, otroligt imponerande! Firandet höll på i flera timmar, men vi smet iväg lite tidigare. Vi har ju inte helt vant oss vid värmen än, så vi behövde helt enkelt gå hem och vila en stund. Oktober är ju ändå den varmaste månaden på hela året här. Men snart kommer november och regnsäsong och förhoppningsvis lite svalare väder. Jag tror jag talar för de allra flesta i Zambia när jag säger att vi ser fram emot det!

Firande av Independence Day, jag och Linda var de enda vita där

Skalan går: Dör hellre än äter igen
                     Skulle äta igen om inget annat fanns och jag var tvungen för att inte dö
                     Jovars, ganska gott
                     Alright, vi börjar komma någonstans! Skulle definitivt äta igen
                     Godhetsdöden

-Biltong
  Vad: Kryddat, torkat kött
  Förtärdes var: I en bil på väg till Mwalushi
  Betyg: Alright, vi börjar komma någonstans! Skulle definitivt äta igen

-Futenboa
  Vad: Friterad deg. Japp.
  Förtärdes var: På en veranda i Mwalushi, på promenad i Mpongwe, hemma på verandan, lite överallt, närsomhelst.
  Betyg: Beror på var man köper dem och hur färska de är. Sträcker sig mellan Jovars, ganska gott, och Godhetsdöden

-Nshima
  Vad: Zambias version av papp (se föregående matinlägg)
  Förtärdes var: Denna gång på en liten restaurang i närheten, där kocken heter Beatrice. Standardmat här. Enligt zambierna är en dag utan nshima en misslyckad dag.
  Betyg: Alright, vi börjar komma någonstans! Skulle definitivt äta igen

-Matbanan
  Vad: En matigare version av banan. Kräver att bli kokad för att kunna ätas.
  Förtärdes var: På middag hemma hos Henry och Stella
  Betyg: Bananen i sig är Jovars, ganska gott. Tillsammans med annan mat Alright, vi börjar komma någonstans! Skulle definitivt äta igen

-Guava
  Vad: En frukt. Går att hitta i ett träd vid grinden till vårt hus.
  Förtärdes var: Hemma, till frukost.
  Betyg: Alright, vi börjar komma någonstans! Skulle definitivt äta igen

-Dryck med ”grains”
  Vad: Vatten blandat med någon sorts gryn och lite socker. Typ vuxenvälling.
  Förtärdes var: På stående fot hemma hos Steve och Ann. Mildred bjöd under sömnadsworkshopen.
  Betyg: Dör hellre än äter (dricker) igen

 Jag och en liten liten guava