Jaha, vad har jag egentligen gjort den senaste veckan, efter att ha piggnat till från Mpindi-resan? Både jag och Linda har lyckats få våra tillfälliga arbetstillstånd efter över en månads väntan, vi har blivit bjudna på middag hos både mzungos och zambier, gått på marknad och kollat på tyger och ätit futenboa, hittat barn i vårat guava-träd, fikat en hel del och sytt ännu mer. Jag jobbar med sömnadsworkshopen fyra eftermiddagar i veckan (inte alltför sällan vissa förmiddagar också), det roligaste jag får göra med här. Vi har fullt upp med att sy skjortor för tillfället. Kvinnorna syr, jag visar hur man gör och klipper ut mönsterdelarna. Vi har givetvis en liten fikapaus också, något vi ofta får tjata på kvinnorna att faktiskt ta. De vill helst bara sy verkar det som. Men det ser jag som något otroligt positivt, att de tycker det är så roligt att inte ens kaffe kan få dem att sluta. Fantastiskt ändå.

Det är ett barn i vårat guava-träd!

Denna helg har varit extra lång, då måndagen var Independence Day, firandet av Zambias självständighet. Lördagen spenderades med att sova länge, möblera om, gå på marknad, baka banankaka och fika med Mirjam. Mirjam är i vår ålder och jobbar på förskolan. Vi fikade och pratade i flera timmar. Det var finfint. Söndagen är kyrkdag, först gudstjänst på morgonen och så ungdomsmöte på eftermiddagen. Under gudstjänsten här har de något som kallas offergång när det är dags för kollekt, alltså att alla får gå fram längs mittgången och lämna sin gåva i en stor korg. Precis innan vi skulle gå offergång blir jag och Linda tillfrågade om någon av oss skulle kunna tänka sig att be för kollekten efter offergången, alltså om en sådär fem minuter. Framförhållning är inte riktigt en grej här. Jag säger ett tveksamt ja, så efter offergången blir jag framkallad och får be på engelska inför hela församlingen. Lite nervöst, ja, men så påminde jag mig själv om att jag pratar ju bara med Jesus, det har jag gjort förut, det kan jag ju! Och det kunde jag, nemas problemas. Senare på eftermiddagen, under ungdomsmötet, blir jag och Linda tillfrågade om vi kan ta hand om ungdomsmötet om två veckor. Eller ja, kanske inte så mycket tillfrågade som tillsagda. Men med två veckor till godo ska vi nog klara av det!

Independence Day firades tillsammans med Mirjam. Det var sagt att det skulle börja vid åtta på morgonen, men eftersom vi vet hur zambisk tid fungerar gick vi inte till platsen för firandet förräns vid nio. Då var vi ändå först på plats. Två timmar senare, klockan elva, satte det äntligen igång. Det var parad och orkester, Freedom Fighters (ett gäng äldre människor som varit med under självständighetskampen) hade en liten teateruppvisning om kampen, Miss Independence skulle utses och vi fick se en hel del afrikansk dans. Dansen var absolut det roligaste att se, otroligt imponerande! Firandet höll på i flera timmar, men vi smet iväg lite tidigare. Vi har ju inte helt vant oss vid värmen än, så vi behövde helt enkelt gå hem och vila en stund. Oktober är ju ändå den varmaste månaden på hela året här. Men snart kommer november och regnsäsong och förhoppningsvis lite svalare väder. Jag tror jag talar för de allra flesta i Zambia när jag säger att vi ser fram emot det!

Firande av Independence Day, jag och Linda var de enda vita där

Kommentera

Publiceras ej