Efter helgens bravader har både jag och Linda känt oss lite hängiga. Feber, ont i huvud, öm i kroppen. Något som vi tänkt bara beror på trötthet, att ha åkt på ett skumpigt lastbilsflak i sammanlagt tolv timmar, och att ha frusit en natt på ett hårt betonggolv. En vanlig förkylning typ. Men det här med att få feber i Zambia kan man inte ta så lätt på har vi nu fått erfara. Jag ringde Ann på morgonen för att berätta att jag inte skulle kunna vara med på sömnadsworkshopen, och istället för ett enkelt ”krya på dig” som jag väntat mig blev hon väldigt allvarlig och sa att vi absolut måste gå till sjukhuset och testa oss för malaria. Även om vi tar malariaprofylax, sover med myggnät och använder myggsprej finns det alltid en liten risk att bli smittad, så varje gång man får feber ska det testas. Om man nu skulle få malaria är det viktigt att börja behandla så fort som möjligt.

Så med den informationen startade vi vår morgon och fick gå bort till sjukhuset och bli testade, vårt första malariatest. Och ni kan vara lugna, vi har inte malaria. Men vi har fått lära oss att feber är en allvarligare grej i Zambia än i Sverige.

Kommentera

Publiceras ej