Denna vecka har jag gjort lite olika saker. I måndags var jag med sjukhuspastorn på de olika avdelningarna. Vi pratade med patienterna och bad för de som ville. Eller, han pratade mest, jag hälsade med det lilla jag kan på lamba. Sedan blev jag hembjuden till honom och fick träffa hans fru och granne. Vi drack läsk och åt kex och pratade. Det var väldigt trevligt i all sin enkelhet.

I tisdags följde jag med Ann till Ndola för att, bland annat, titta på symaskiner och köpa tyg till sömnadsworkshopen. Det som ska göras först är gardiner till sjukhusets avdelning för män. Kvinnoavdelningen fick nya förra året, så nu är det männens tur. Jag passade också på att storhandla mat, då det är svårt att få tag på allt man behöver på den lokala marknaden.

Idag har jag varit på förskolan här i Mpongwe. Nästan 60 barn i ett klassrum, och två lektioner som pågår samtidigt i varsin ände. Lite kaosartat och väldigt högljutt. Jag hjälpte till så gott jag kunde under lektionerna, delade ut pennor och skrivböcker och hjälpte till med lite engelska undervisning. På rasterna och under lunchen var jag omringad av barn som ville klappa på mig, leka med mitt hår, sitta i knät, hålla hand, eller bara titta på mig. Jag har nog aldrig varit så populär innan. Emellanåt hade man ett barn hängandes i varje finger. Om inte hjärtat är alldeles varmt och mjukt efter en dag fylld av det så är man nog gjord av sten.

Kommentera

Publiceras ej