"To drive here you need a PhD. A Pothole Dodger."
Vi har landat i Ndola, och Steve skämtar med oss när han kör. Han och Ann, ett par från England, mötte oss på flygplatsen tillsammans med Adamson Shamfuti. Efter ett kort stopp för att köpa mat och ta ut pengar åker vi mot Mpongwe. Det är varmt ute, men ändå hanterbart för att vara torrperiod. Vi får veta att om två veckor blir det som varmast. Och i november kommer regnet. Då förvandlas allt från gult till grönt.
 
Efter en timmes färd (kanske mer, kanske mindre, bra tidsuppfattning har aldrig varit en av mina styrkor) kommer vi fram till Mpongwe. De har haft en stor konferens/körtävling så det är mer människor i byn än vanligt. Vi går runt lite på området, många tittar på oss, några hälsar, innan vi blir bjudna på lunch av Steve och Ann. Sedan får vi se vårat boende. Vi ställer undan maten vi köpt, bestämmer var vi ska sova och sätter oss ner i vardagsrummet. Vi är är nu. Detta är vårat hem i sex månader. Vad har jag gett mig in på? Kommer jag klara det här?
 
Innan det är dags för middag hos Steve och Ann går vi en liten runda runt huset. Solen börjar gå ner, ljuset är fantastiskt. Det är riktigt skönt ute. Shamfuti och hans fru är också bjudna till middagen, likaså Henry och Stella. Henry är svensk och Stella sydafrikan så vi kan utbyta några ord på svenska. Vi har en härlig kväll och emellanåt får jag ont i kinderna för att jag ler så mycket. Samtidigt är jag så trött att jag tror jag kommer somna vid matbordet. Steve säger att det kan bero på "the high altitude". Det, och de senaste dagarnas resande, värmen, allt nytt och alla känslor som kommer med det. Inte konstigt att jag känner mig helt slut.
 
Vi får sova första natten hos Steve och Ann. De bjuder på frukost och vi får låna deras internet. På onsdag ska de ta med oss till Lusaka. Jag pendlar mellan att tänka att det här blir bra, detta är ett äventyr, jag är peppad, och att tänka att jag passar ju inte alls för det här, hur ska detta gå egentligen? Jag får ge det tid helt enkelt. Lita på Gud. Everything will be fine. Men vägen dit kan bli jobbig.
 
 
 

1 kommentarer

Ewa

12 Sep 2016 22:43

Vi ber för dig här hemma. Du är buren.
Kramar/mostern

Kommentera

Publiceras ej